Morfar

...var en händig man. Han visste "allt" om hur saker skulle göras, vare sig det gällde bygga hus, fälla skog eller sätta potatis. Som pensionär gick han en kurs i hur man tillverkar en golvklocka. Sedan gjorde han klockor så det räckte till alla barnbarnen, 9 stycken! Så här ser min ut:

Vi fick den som bröllopsgåva och den har åkt runt till alla 7 ställen som vi bott på. Nu hoppas jag att den hittat sin plats...

Mormor var inte sämre... Av henne fick vi ett virkat överkast i gåva. Jag uppskattar det mer och mer eftersom jag insett vilket arbete som ligger bakom. När man var barn reflekterade man inte över att mormor jämt satt och virkade. Det hörde bara liksom till.

Forma

Det var kul att gå på Formamässan! Visst fanns det mycket som man bara kunde gå förbi men det var så roligt att hitta guldkornen i den stora mängden av prylar. Vi gjorde en del beställningar men eftersom vi delvis har funderat på att förnya sortimentet så var det många saker som måste få mogna innan vi fattar beslut om inköp. Jag lider för övrigt av beslutsångest när det gäller att bestämma mig för vad jag ska köpa... Här är eventuellt något som vi överväger:




Det här är ju importvaror och ursprungligen har vår museibutik följt principen att sortimentet huvudsakligen ska bestå av lokalt producerat hantverk. Men nu har vi resonerat så att visst importerade man förr också allt vad man kunde! Sjöfarten var livlig i våra trakter och man hade säkert en massa importerat i lanthandeln. Så nu tänker vi försöka hitta varor som passar in i en gammaldags miljö och inte vara så strikta med var det är producerat. Dom här svenska textilerna är jag väldigt förjust i (Nyblom & Kollén):


Vi hittade nog också verkligt fint, lokalt producerat hantverk, t ex de här keramikföremålen från addo (design Pia Öst):


Visst är de fina? Härligt med något annat än klumpig "80-talskeramik"...

I morgon

... ska jag åka på Formamässan i Helsingfors. Ska bli riktigt spännande. Jag har ingen egen butik men är lite involverad i verksamheten som en museiförening bedriver här i grannskapet och de har ett café kombinerat med en hantverksbutik. Vi har funderat lite på hur butiken skulle kunna utvecklas. Jag tror att människor alltmer uppskattar atmosfären och känslan de får i en butik istället för att jaga röda prislappar eller följa de skrikigaste annonserna. Det gäller att hitta ett sortiment som tilltalar folk och att bjuda på en helhetsupplevelse.

(bilden är från www.wanhamarkki.fi)

Hjälp!

... nu känner jag mig som en tjuv! Jag hittade just precis en annan blogg som heter lin&lavendel så jag har bestämt mig för att byta namn... Jag ber så mycket om ursäkt! Visste inte att du fanns. Fast nu vet jag ju inte om det går att ändra namnet på adressen...? Måste ta reda på. Vårt hus flyttades från en by som heter Uttermossa. Själva gården har inte haft något eget namn. Men välkomna till Uttermossagården!!

Inspirerad

... av axebo och mitt egnahem så tänkte jag visa lite dörrar från vårt hem. Vi var glada för att alla originaldörrar fanns kvar, men vissa var ganska skamfilade och några var övermålade med en beige färg. Två av dörrarna var i perfekt skick:

Vi torkade av dammet och hängde upp dem med foder och allt!


Pardörrarna in till farstun var helt okej på insidan:


medan utsidan var övermålad. Jag har några gånger påbörjat projektet att skrapa fram originalfärgen. Så här långt har jag kommit...:(



Vårt verkliga huvudbry har kanske ändå varit farstudörrarna som leder in i vardagsrummet, grovköket resp. köket. Den mellersta dörren är original, men ådringen kommer loss i "bubblor". Vi har fått goda råd, bl a av Pontus Tunander(!), men vet inte riktigt hur vi ska göra för att stoppa det. Dörren till höger är allmänt skavd och sliten. Den vänstra dörren var övermålad och jag försökte börja skrapa den, men där var originalfärgen så illa medfaren så den är nu grundmålad i en guldockra färg och väntar på ådring.


(på bilden ser det ut som om allting lutar förskräckligt... Visserligen är inte allting spikrakt i vårt hus!)

Att bevara

...det som går är ju idén med att flytta ett gammalt hus. Egentligen borde man ju inte flytta ett hus från sin ursprungliga plats, men om det står på ett ställe där man inte kan tänka sig att bo och alternativet är att det faller ihop eller bränns upp så är det ju bättre att det "återanvänds".

Vi försökte behålla den ursprungliga rumsindelningen förutom att vi byggde ett badrum i ena stugan och byggde en ny trappa. Den ursprungliga trappan var bara en smal stege i fastun och skulle inte ha funkat om vi ska inreda rum på vinden.

Tjugondag Knut

...dansade nästan allt ut som fanns kvar av julen. Blev lite irriterad på att jag själv fick plocka undan allt. När det ska plockas fram finns det minsann en massa unga och pigga hjälpredor som vill pynta hela huset men det är tydligen inte lika intressant att städa undan... Nåja, snabbt gick det men jag ville inte städa undan den här kransen av blåbärsris:


Den får nog ligga framme ett tag ännu. Och jag har inte heller bytt gardinerna i köket eftersom de rödrutiga inte enbart är "juliga" utan mera "lantliga". Fast jag tror nog att jag snart ska byta till de vita som vi vanligen har i köket. Nu vill jag ha mera ljus i det här evigt ruggiga vintermörkret!

Rensa avlopp

..är ju inte så kul. Tyvärr kan man inte undgå det fastän man har ett tvättställ som ser trevligt ut... Vi märkte före julen att det började dra sämre men vi har bara skjutit på den mindre trevliga uppgiften att rensa rören! Men nu är det nog dags.

Kommoden köpte vi från en antikaffär här i vår by. Den var lite skamfilad och marmorskivan hade en hel del fula fläckar som inte gick att ta bort, men då behövde vi ju inte ha sååå dåligt samvete för att vi "förstörde" en antikvitet genom att borra hål i skivan för vatten och avlopp. Marmor är ett vackert men mycket poröst material som lätt suger i sig och blir fläckigt. Handfatet beställde jag från ett företag i Vanda (som jag inte kommer ihåg namnet på) och blandaren är från Damixa. När vi köpte kommoden fanns det en emaljerad potta inne i skåpet. Den fick vi på köpet!

Kärlek vid första ögonkastet

...kan man nog inte tala om. Huset var för stort och såg inte heller ut att vara i så värst bra kondition... Men det som vi förstås först lade märke till var farstukvisten. Hade aldrig förut sett något liknande. Så när vi efter en hel del övervägande till slut bestämde oss för att ta oss an huset så ville vi försöka rädda kvisten med de fantastiskt spröjsade fönstren. På ena sidan saknades fönster nästan helt, men utgående från det som fanns så kunde snickaren Christer Spåra från Hirvlax återskapa det som saknades. Bågarnas ramvirke måste förnyas men de flesta spröjs kunde återanvändas. Vi är glada för det som fanns kvar för jag är säker på att vi inte ens i vår vildaste fantasi hade kunnat hitta på något så speciellt!

Rörspis

...kallas en murad ugn som fungerar som en kakelugn men saknar kakel. Bland allmogen under 1800-talet var det vanligt att man hade sådana ugnar, medan kakelugnar var vanligast i högreståndsgårdar och i städerna. Vårt hus hade en sällsynt vackert dekorerad rörspis, men tyvärr kunde vi inte ta den med oss när vi flyttade huset, så vi fick nöja oss med att försöka göra en kopia.

Här eldar vi första gången i den nya spisen:


Så här ser den ut idag:

Gripsholm fåtölj

Den här fåtöljen finns tyvärr inte i vårt hem utan i en underbar inredningsbutik i gamla stan i Borgå. Om du har vägarna förbi så titta in till Liina interior (eller klicka på länken under "intressanta sidor"). Ett annat ställe som är värt ett besök är Welmans hem- och köksaffär. Sedan rekommenderar jag att man avslutar med lite fika på café Helmi. Oj, oj, då har man nog fått en rejäl dos av välbefinnande... Borgå är en fin stad både på sommaren och vintern och väl värt ett besök!

Om jag inte får stolen från Borgå så kan jag också tänka mig den här från Move:

Gamla möbler

...har alltid intresserat oss mera än nya. När vi behöver en ny möbel kollar vi alltid om det skulle finnas något gammalt som skulle fylla funktionen. I vårt kök ville jag ha så lite fast inredning som möjligt (tvärtemot vad dom flesta brukar vilja ha i sitt kök!) Så vi bestämde oss för att försöka hitta ett stort antikt skåp som skulle stå mitt emellan dörrarna till ändkamrarna. Det här klockskåpet köpte vi av antikhandlare Pohjonen i Gamlakarleby. Den familjen är nog intressant! Raul som är son till Mona och Veikko är den huvudsakliga handlaren, men det här skåpet köpte vi av Veikko. I deras "butik" finns saker uppstaplade från golv till tak och det är en fördel att vara smal när man försöker ta sig fram mellan alla dyrbarheter! Raul är en uppköpare som kan allt om österbottniska allmogemöbler och Mona är en mycket erkänd restauratör och målare. Skåpet som är i empire-stil från första halvan av 1800-talet kommer troligen från Evijärvi-trakten. När vi hade bestämt oss för att köpa skåpet fick jag syn på soffan som jag inte kunde motså... Nu tycker Mindy att det var ett bra beslut att även köpa den!

Hemmets hjärta

...brukar det ju kallas, köket. Här görs maten, läxorna, samt ibland fungerar köket även som innebandysal... Vi valde att göra storstugan till kök. Då gällde det att försöka kombinera gammalt med nytt. Vi ville ha en stor öppen spis och att köksinredningen inte skulle dominera hela stugan. Så inredningen är koncentrerad till ett hörn och består av tre olika enheter; spis, diskning samt en köksö.