Hade inte...

tänkt sluta blogga så abrupt men när sommaren kom så fanns det absolut ingen tid att sätta sig och blogga. Ett år går ju skrämmande snabbt! I sommar kommer jag inte att ha hand om Stundarsboden. Jag måste fatta det beslutet efter att jag insåg att det är för mycket att försöka kombinera det med mitt ordinarie lärarjobb. Så nu är jag lärare och ledig på sommaren! Eventuellt ska jag ta upp bloggandet igen men kanske på en ny sida eftersom det knappast bara ska handla om hus och byggande osv. Det finns så mycket annat i livet :) Om du vill kan du titta in på http://carinashome.blogspot.com

Hantverkardagar

...för skolelever är det igen i morgon på Stundars. Förra veckan var det ca 750 elever tisd-onsd och den här veckan väntar vi över 800! Och alla vill in i butiken... Full rulle med andra ord så jag försöker ladda upp mig mentalt inför anstormningen. Min goda vän som ska lägga upp en webshop med varor som vi har i butiken bad att jag skulle försöka ta några bilder på varor som de skulle sätta in i försöksversionen av webshopen. Jag är ju bara en glad amatör när det gäller fotografering men bjuder här på några bilder av varor som man kan köpa i butiken och snart också i webshopen:







Så snart jag vet webadressen ska jag naturligtvis meddela er!

Jag har under maj månad endast haft öppet för grupper som besökt området men under juni månad är både caféet och butiken öppna lörd-sönd kl 12-17 och sedan fr o m 23.6 alla dagar kl 11-17. Välkomna till Stundarsboden, kaffepannan är varm ;)

Dan före dan

...innan vi öppnar nya Stundarsboden!!! Har legat i och jobbat alla dagar och sena kvällar men nu börjar allt vara klart för öppningen. Så här såg det ut i butiken i morse:




Nu ska jag fara och städa upp butiksdisken. Så här rörigt kan det ju inte se ut... ;)


Ni är så hjärtligt välkomna till Stundarsboden i morgon 1.maj kl 12-16. Vi har ingen kaféförsäljning ännu men kaffe och syltgrisar finns på området.

Fullt upp

... har det varit trots att ingenting händer här på min blogg. Eller kanske det är just därför som det står stilla här... Jag har hunnit vara en sväng till vårt västra grannland på en liten uppköpsresa tillsammans med min man. Eftersom Viking line anländer så tidigt till Stockholm så gick vi runt i Gamla stan och kikade in genom skyltfönster medan vi dödade tid. Det finns ju en massa härliga små affärer som man kan trycka näsan mot. Jag försökte fotografera en del fönster men de flesta bilderna blev lite suddiga. Här såg det extra mysigt ut:


Det har varit en massa pyssel med pappersarbete och kontakter hit och dit. Vi ska byta ut en del hyllor i butiken och jag tittade också på Ikeas Liatorp-hyllor som jag tycker är väldigt fina men nu tror jag att det blir att beställa från ett snickeri. Träffade snickaren i går och han verkade kunna lova att tillverka dem snabbt eftersom vår tidtabell är ganska tajt.

Här hemma har det varit en hel del förkylningar och krassligheter men nu verkar det som om alla börjar vara i skick, hoppas jag. Vår minsting hade feber från och till i 10 dagar. Han är en riktig filosof och funderare och det verkar som om han kanske lärt sig se skönheten i gamla ting. Han hittade det här lilla tråget i uthuset och tyckte att det var så fint att han ville ta in det. Verkar lovande!

Det här är en dörrknackare (heter det så?) som föreställer fartyget Cutty Sark. Det kommer från min mans farfar som kom från Sverige hit till Finland på 30-talet och träffade min mans farmor, gifte sig och stannade här. Vi har inte satt upp den på dörren utan har den bara som prydnad mellan fönstren.

Ett kontor

...behöver man ju ha om man ska bli företagare! Tyvärr har vi inget arbetsrum (ännu ;))så jag får lov att tränga mig in i sovrummet. Jo, jag vet att man inte ska kombinera sovrum och arbetsrum eftersom sovrummet ska förknippas med vila. Vi hoppas ju på att någongång inreda vinden så att vi skulle få lite fler rum. Jag tror inte att jag kommer att sitta här så värst mycket. Jag har ju hittills klarat mig bra utan arbetsrum men det beror på att jag brukar undvika att "släpa jobbet hem" utan försöker få allt undanstökat innan jag far hem. Men det är ju annorlunda att vara "sin egen", det blir kanske inte så tydlig skillnad mellan arbete och fritid. Får se. Vi har också ett arbetsutrymme i grovköket men det är så stökigt så jag vill inte fotografera det...

Visioner

...behöver man ha när man sätter igång med någonting på Stundars! Hela området har ju vuxit upp tack vare att det funnits människor med galna idéer och stark tro... Jag skulle vilja "förnya" butiken med mera gamla saker. Jag var på upptäcktsfärd med min gode vän, "primus motorn" på muséet. Han är precis en sådan optimist som ser möjligheterna i stället för problemen...

Här är en gammal köpmansdisk från en lanthandel:

"Den där kan nog någon fixa till på en timme" sa min gode vän...

Sedan hittade vi också en kärlhylla:

Jag skulle gärna vilja ställa hyllan på ett bord eller en skänk. Fast det går ju också att skruva fast den i väggen. Lite renoveringsbehov här också...

Jag har också gått omkring i stugorna för att söka inspiration till vad jag skulle vilja ha i butiken. Det var som att ta på sig nya glasögon för jag hittade många spännande saker som jag inte lagt märke till förut. Bl a trodde jag att vackra fågelburar som används som inredningspryl var ett modernt påfund. Men jag hittade t o m två stycken (eller kanske de använts till någonting annat, jag är ingen historiker...):


Och fattigmanssilver är så vackert:

Jag skulle vilja börja beställa varor nu! Men jag får ge mig till tåls några veckor ännu...

Drömmar

...är roliga att ha. Och när man ser en möjlighet att förverkliga sin dröm så blir det ännu roligare! Min man har länge burit på en dröm och i söndags gav jag min "välsignelse" att han skulle få göra slag i saken... Så nu står den i vårt uthus:


Jag har också planer som håller på att förverkligas. Som det ser ut nu så kommer jag att ha hand om hantverksbutiken och caféet vid "vårt" muséum i sommar. Jag har ju varit engagerad i verksamheten tidigare men nu blir det min egen butik! åååhh, jag har huvudet fullt av idéer men det är ju en del byråkrati som ska fixas först... Min dröm är för tillfället i vintersömn men till första maj ska vi försöka få allt fixat så vi är redo att ta emot sommaren!

Grannar

...är väldigt värdefullt att ha. Både människorna och husen! Vi bor på ett ganska speciellt område intill ett friluftsmuseum som består av ett 60-tal flyttade byggnader. På 70-talet uppstod ett bostadsområde intill museiområdet bestående av gamla flyttade bondgårdar. Kommunen sålde då 9 tomter och området planerades att efterlikna en 1800-tals by. Sedan 90-talet har det kommit upp 6 gårdar till som en förlängning av den ursprungliga planen. Och vårt hus är ett av dem! Här är våra närmaste grannar:







Det är intressant att bo på en plats där alla har samma intresse för gamla hus. I somras hade vi några får gemensamt i en hage. Nu väntar vi med spänning på nästa nybyggarfamilj. Välkomna!

Lång paus

...med bloggandet blev det. Förra veckan blev intensiv med en del viktiga beslut som skulle fattas. Spännande saker! Återkommer...


Den här veckan har vi haft sportlov. För att få uppleva riktig vinter åkte vi i nordostriktning till en skidort som heter Ukkohalla. Snödjupet var kring 1 meter och landskapet sagolikt vackert! Så nu har jag inga husbilder att visa men här åker vår minsting (6 år) motorkälke för första gången. Min man tyckte att bilden kan liknas vid cowboyen som rider in i solnedgången, så det är det närmaste "lantliv" jag har att visa...

Dottern var trogen sin stil och skidade med pilotglasögon och basker!

Herrskär

...är en holme ute i Finska viken där min svärmor föddes och växte upp. Ett riktigt Saltkråkanparadis om somrarna, men säkert ett ganska hårt liv om vintrarna. Numera är ingen fast bosatt där året om. Hemgården är såld men vi har några minnen därifrån:

Handdukshängaren har vi i vårt badrum.


Man borde ju minska på saltintaget men den här är nog i daglig användning...


Vi kärnar inte vårt eget smör så den här har vi bara som prydnad!


Kompassen var kanske livsviktig när man överraskades av dimma.


Idag är alla minnen viktiga för oss. Vi har vår sommarstuga på en grannholme och vi kan hälsa på de nya invånarna och återuppliva gamla minnen!

Golvet

...har man på något vis mera kontakt med! Det utsätts för ett hårt slitage och behöver tvättas oftare än taket... Vi har målat de flesta golv med en kimröksgrå linoljefärg. Vi funderade mycket på ytbehandlingen men valde att måla golven för annars borde vi ha slipat ner golvplankorna ordentligt för att få fram en ny yta och då skulle vi samtidigt ha förlorat den 'charm' som nötta golvplankor har. Plankorna var ganska stickiga och hade dessutom fula oljefläckar som skulle ha varit svåra att få bort. I hallen och sovrummet har vi obehandlade golv som vi bara skurar (ibland!) med linoljesåpa.

Den bredaste golvplankan i köket är 40 cm bred. Plankorna är också tjocka, upp till 10 cm, vilket är orsaken till att vi valde bort alternativet att installera golvvärme. Nu har vi bara golvvärme i våtutrymmena där vi har klinkers.


Svärmor har vävt alla våra mattor. Satt just och räknade hur många mattor vi har och kom fram till 16 stycken. Dessutom har vi några på vinden som vi inte använder just nu.

I fredags när jag kom hem hade min man städat hela huset och hängt ut mattorna för vädring så här konstnärligt... Det är egentligen tre stycken slanor som vi bundit ihop och i mitten hänger en stallykta.

Taket

...tittar man inte så ofta upp mot men jag tycker att innertaket är en viktig del av rummets helhetsintryck. Till all lycka finns ofta det ursprungliga taket kvar i gamla hus fastän man renoverat och förnyat. Under diverse skivor och modern panel sitter ofta originaltaket kvar. I de flesta rum har vi ett så kallat spårtak där takbräderna är inskjutna i spår i takbjälkarna. I köket är takbjälkarna aningen välvda


Passar på att också visa några lampor från vårt hem. Den här har min svärmor ropat in på en auktion för kanske 20 år sedan.


Här i salen ligger takbräderna ovanpå takbjälkarna. I det här rummet låg ett pärlsponttak under det gamla taket. Vi valde att ta tillvara det ursprungliga fastän det såg ut att vara i ganska dåligt skick men nu har vi vant oss vid att vissa bräder är lite vinda och att det har lite "glipor".

Från min mans släkt härstammar också den här jugendlampan. Det ska egentligen vara lampor i hålen och högst uppe också men jag tycker att den då lyser för starkt, åtminstone i det lilla rummet där den nu hänger. Här har vi också ett spåktak.


Alla våra takbräder var målade med limfärg som vi tvättade av med högtryckstvätt. Nu är alla tak målade med matt linoljefärg från Uula. Jättebra alternativ till limfärg! Färgnyansen är inte helvit utan 2% mossgrön.

På mormors vind

... var det spännande. Det var en riktig spökvind med knarrande golv, spindelväv och en massa grejer! Dit fördes allt som kunde vara bra att ha. Ingenting slängdes. Där fanns också en hel del möbler som som inte mera passade i stugan när morfar renoverade huset på 50-talet. T ex det här skåpet kommer min mamma ihåg från sin barndom, men jag minns det bara från "ypivinde" (=öppna vinden).


Nu har vi det som stereoskåp. Det fanns ett färdigt råtthål där man kunde dra ut alla ledningar!

Den här tvättkommoden hade nog åkt upp på vinden för ganska länge sedan. Locket har slagit sig och ett ben hade fallit av och ersatts med en träbit. Små maskhål syns lite här och där. Nu funkar kommoden bra som förvaring av ljus och ljusstakar.


Tant Lydia var en gammal kvinna som bodde i en lillstuga på gården. Jag har inte träffat henne för hon dog innan jag föddes. Det här mjölkaret hängde bredvid spisen i lillstugan.

Morfar

...var en händig man. Han visste "allt" om hur saker skulle göras, vare sig det gällde bygga hus, fälla skog eller sätta potatis. Som pensionär gick han en kurs i hur man tillverkar en golvklocka. Sedan gjorde han klockor så det räckte till alla barnbarnen, 9 stycken! Så här ser min ut:

Vi fick den som bröllopsgåva och den har åkt runt till alla 7 ställen som vi bott på. Nu hoppas jag att den hittat sin plats...

Mormor var inte sämre... Av henne fick vi ett virkat överkast i gåva. Jag uppskattar det mer och mer eftersom jag insett vilket arbete som ligger bakom. När man var barn reflekterade man inte över att mormor jämt satt och virkade. Det hörde bara liksom till.

Forma

Det var kul att gå på Formamässan! Visst fanns det mycket som man bara kunde gå förbi men det var så roligt att hitta guldkornen i den stora mängden av prylar. Vi gjorde en del beställningar men eftersom vi delvis har funderat på att förnya sortimentet så var det många saker som måste få mogna innan vi fattar beslut om inköp. Jag lider för övrigt av beslutsångest när det gäller att bestämma mig för vad jag ska köpa... Här är eventuellt något som vi överväger:




Det här är ju importvaror och ursprungligen har vår museibutik följt principen att sortimentet huvudsakligen ska bestå av lokalt producerat hantverk. Men nu har vi resonerat så att visst importerade man förr också allt vad man kunde! Sjöfarten var livlig i våra trakter och man hade säkert en massa importerat i lanthandeln. Så nu tänker vi försöka hitta varor som passar in i en gammaldags miljö och inte vara så strikta med var det är producerat. Dom här svenska textilerna är jag väldigt förjust i (Nyblom & Kollén):


Vi hittade nog också verkligt fint, lokalt producerat hantverk, t ex de här keramikföremålen från addo (design Pia Öst):


Visst är de fina? Härligt med något annat än klumpig "80-talskeramik"...

I morgon

... ska jag åka på Formamässan i Helsingfors. Ska bli riktigt spännande. Jag har ingen egen butik men är lite involverad i verksamheten som en museiförening bedriver här i grannskapet och de har ett café kombinerat med en hantverksbutik. Vi har funderat lite på hur butiken skulle kunna utvecklas. Jag tror att människor alltmer uppskattar atmosfären och känslan de får i en butik istället för att jaga röda prislappar eller följa de skrikigaste annonserna. Det gäller att hitta ett sortiment som tilltalar folk och att bjuda på en helhetsupplevelse.

(bilden är från www.wanhamarkki.fi)

Hjälp!

... nu känner jag mig som en tjuv! Jag hittade just precis en annan blogg som heter lin&lavendel så jag har bestämt mig för att byta namn... Jag ber så mycket om ursäkt! Visste inte att du fanns. Fast nu vet jag ju inte om det går att ändra namnet på adressen...? Måste ta reda på. Vårt hus flyttades från en by som heter Uttermossa. Själva gården har inte haft något eget namn. Men välkomna till Uttermossagården!!

Inspirerad

... av axebo och mitt egnahem så tänkte jag visa lite dörrar från vårt hem. Vi var glada för att alla originaldörrar fanns kvar, men vissa var ganska skamfilade och några var övermålade med en beige färg. Två av dörrarna var i perfekt skick:

Vi torkade av dammet och hängde upp dem med foder och allt!


Pardörrarna in till farstun var helt okej på insidan:


medan utsidan var övermålad. Jag har några gånger påbörjat projektet att skrapa fram originalfärgen. Så här långt har jag kommit...:(



Vårt verkliga huvudbry har kanske ändå varit farstudörrarna som leder in i vardagsrummet, grovköket resp. köket. Den mellersta dörren är original, men ådringen kommer loss i "bubblor". Vi har fått goda råd, bl a av Pontus Tunander(!), men vet inte riktigt hur vi ska göra för att stoppa det. Dörren till höger är allmänt skavd och sliten. Den vänstra dörren var övermålad och jag försökte börja skrapa den, men där var originalfärgen så illa medfaren så den är nu grundmålad i en guldockra färg och väntar på ådring.


(på bilden ser det ut som om allting lutar förskräckligt... Visserligen är inte allting spikrakt i vårt hus!)